Tryck "Enter" för att gå vidare till kommentarer

Det lokala språket i Occitanie

La langue d’Oc, alltså det lokala språket i Occitanie, härstammar från latin och är en samlad variant för den dialekt man talade i den södra delen av Frankrike då latin utvecklade sig och blev ett talat språk. Det är fantastiskt att dialekter kan överleva i så många år!

På medeltiden delade man in de talade romanska varieteterna i Frankrike i ”langue d’oïl” och ”langue d’oc” efter hur man sa ”ja”. Det nordfranska ”langue d’oïl”, som talades runt Paris, är vad som så småningom blev det som vi kallar franska. I större delen av Sydfrankrike talades däremot ”langue d’oc”, som lika lite som ”langue d’oïl” var ett enhetligt språk utan splittrat i diverse olika dialekter, av vilka provensalska är den mest kända och den som de flesta trubadurer använde. 

Det lokala språket i Occitanie

Occitanska förstås idag av cirka en tredjedel av befolkningen i Occitanie / Languedoc. Omkring 10 % av skoleleverna undervisas i språket i särskilda skolor runtom i regionen. Det finns tydligen också radio och TV på det mer eller mindre utdöda språket, även om jag inte har hittat dessa.

Det språk som står närmast occitanska är katalanska, vilket man faktiskt kan höra om man är lite bevandrad i franska, spanska och katalanska. 

Det finns en wikipedia för occitanska, så man kan hoppas på att språket får leva kvar i yngre generationer.

Behandling av språkvariationer

När Frankrike blev ett enda rike på 1400-talet eller så, användes språket franska av landets ledare. Langue d’oïl valdes som nationellt språk och förpassade occitanska och andra regionala språk och breda dialekter (som bretonska) blev förbjudna eller föll till stor del i glömska. I modernare tid har Frankrike återupptagit lärande av de större lokala språken och det finns idag en viss uppmuntran att låta dessa leva vidare. 

 

Kommentarsfältet är stängt.